Alla hastigheter innebär
bromssträckor, att beräkna bromssträckor är i närheten av att förutse vädret –
det är många faktorer som spelar in. Överlag blir bromssträckan längre när
hastigheten är högre. Mer minns jag inte. Men jag minns en man som kom
cyklandes och plötsligt bromsade in, på en raksträcka utan avfarter, utan något
till synes särskilt. Mannen klev av cykeln, fällde ner stödet och tog några
steg runt, så böjde han sig fram och luktade på en av de utslagna nyponrosorna.
En bra stund. Parallellt med cykelbanan gick Den Stora Vägen, parallellt med
mannen hundratals bilister som aldrig skulle stanna bilen för att lukta på en
nyponros. Deras kroppars hastighet gjorde dem blinda för nyponrosorna, deras
ögon hann aldrig uppfatta varken deras rosa lyster eller deras doft,
humlesurret överröstades av bilstereon. Och även om de skulle uppfattat
rosorna, vem stannar en bil på Den Stora Vägen för att lukta på blommor?
Men även att bromsa in en cykel vacklar
på gränsen till vad jag gör. Då föredrar jag gåendet där bromssträckan sträcker
sig till ett steg eller två, och där det är så lätt att backa med fötterna, så lätt
att vända ett helt varv runt. Gåendet tillåter mig att enkelt kunna reagera på det där inne,
på de tillfälliga impulserna. Som när man hittar ett hål och funderar på hur
det känns att krypa ner i det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar