Jag minns pelarna vid Börshuset.
Självklart har jag mätt deras omkrets med min egen famn. Och jag har knackat på
deras släta yta, just som vår lärare en gång bad oss göra. Jag minns ljudet och
vibrationerna som slussades in genom knogarna i varje slag. Hur den rörelsen, det
korta mötet mellan kroppen och det till synes stumma, avslöjade en hemlighet.
En
kunskap som stannade kvar, när allt annat föll i glömska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar