Stöttepelare del 2

Det är mitten av 60-talet och 18-åriga Temple Grandin bygger en krammaskin åt sig själv - inspirerad av de anordningar som lugnar boskap inför veterinärbesök. Temple lever med utpräglad autism och lider av häftiga panikanfall, hon klarar inte av mänsklig beröring. Men krammaskinen hjälper, den trycker mot hennes kropp, gör henne lugn, det är hon som bestämmer, hon som har kontrollen.

Att beröring påverkar oss är det nog få, om ens någon, som inte håller med om. Jag tänker på den tyske kejsaren Fredrik II’s experiment på spädbarn som efter en tid utan mänsklig beröring avled, en skrämmande men tydlig insikt i våra kroppars behov.

Jag har ju tidigare funderat kring pelares stöttande egenskaper. Och kanske är det så att oxytocinet, det lugnande hormonet som bildas vid fysisk beröring, inte skiljer levande människor från död materia. Eller åtminstone att det låter sig luras ett litet tag.

Temple Grandin är professor i husdjursvetenskap vid Colorado State University. Hon föreläser även om autism, bl.a. här.