Det lilla barnet lever i en liten värld, hon sträcker ut sina armar – så långt når världen. Den når till det som kan petas på, det som kan kramas och det som kan stoppas i munnen. Samtidigt är denna lilla värld så mycket större eftersom närheten, påtagligheten, vecklar ut varje liten egenskap i objektet, den totala närvaron och medvetenheten skapar gränslöshet och öppnar upp för fenomen, för insikter och tankar, som annars inte skulle vara möjliga.
Att lära känna världen igen är att dra ner på stegen, hålla blicken lite närmre, stryka längs fasader och se efter lite extra, bara för att.
Bara för att ingen egentligen vet, med säkerhet, att saker är som de brukar vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar