Redan de gamla grekerna hade en kropp att
förhålla sig till. I Vitruvius klassiker Tio
böcker om arkitektur talar den romerska arkitekten och ingenjören Vitruvius
om symmetrin och proportionerna i den mänskliga kroppen. Här kan vi bland annat
läsa att ansiktet (liksom handflatan) är en åttondel av den totala
kroppslängden och att måttet mellan händernas fingertoppar när armarna sträcks
rakt ut åt sidan är detsamma som kroppslängden. Att alla delar är i direkt
proportion till det hela sågs som en god grund för att använda samma system
inom arkitektur. Dessutom var de mått som användes (innan metersystemet
infördes) baserade på kroppen, såsom längdenheterna fot, tum, famn, steg och
aln (som motsvarade längden av underarmen).
Leonardo
da Vincis teckning The Proportions of the
Human Body (även kallad Vitruvian Man)
bygger på Vitruvius bok och visar en manlig kropp inritad i de geometriska
formerna av en cirkel och en kvadrat. Teckningen gjordes runt år 1492 och känns
igen av många, troligen många fler än vad som känner till Vitruvius. Det är de
perfekta formerna och den perfekta kroppen. Kanske är det så att så länge vi
håller oss till de rätta proportionerna när vi skapar arkitektur och konst ska
det gå bra.
Men
så tänker jag på gorillor. På att ha lite för långa armar i förhållandet till
resten, eller ett huvud som är alldeles för stort för att gå in i Vitruvius
mall – vilket skulle stämma för alla barn om de ställde in sig för mätning hos
den gamle romaren.
Plötsligt
blir det lite mer komplicerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar