Den tekniska utvecklingen skulle göra saker mer effektiva, göra tillvaron enklare att leva i. Men ibland undrar jag, och ibland är ibland en lördag kväll, och ibland är just den lördagkvällen den, då datorn kraschar. Då jag får leta i mitt eget minne, och inte i det externa, efter allt det jag samlat på mig, och när jag upptäcker att jag inte ens minns hälften undrar jag hur det gick till, hur vi kunde göra oss så sårbara, så beroende.
Så tänker jag på slutet i Ray Bradburys bok Fahrenheit 471 då en grupp som frigjort sig från ett samhälle där staten systematiskt bränner böcker går runt och är sina egna böcker, en är några sidor i en rysk klassiker, någon annan en hel novellsamling. En dystopi kallas romanen, men kanske ändå, med lite utopiska inslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar